KN2023/ 03143 Klimat- och näringslivsdepartementet Klimat- och miljöministern Till riksdagen

Svar på fråga 2022/23:685 av Eric Palmqvist (SD)
Ansvarsfrågan vid nya gruvetableringar på gamla gruvindustrifastigheter

Eric Palmqvist har frågat mig om jag avser att verka för att det ska ske en översyn och ett förtydligande av hur regelverket kring ansvarsfördelningen för gamla miljöförsyndelser ser ut mellan staten och de företag som önskar göra nyetableringar på gamla gruvindustrifastigheter.

I 10 kap. miljöbalken finns de bestämmelser som reglerar vem som är ansvarig för att vidta avhjälpandeåtgärder på områden som är så förorenade att dessa kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Med avhjälpande avses utredning, efterbehandling och andra åtgärder för att avhjälpa en föroreningsskada eller allvarlig miljöskada. Enligt huvudregeln är det den som bedriver eller har bedrivit den verksamhet eller som har vidtagit den åtgärd som orsakat föroreningsskadan (verksamhetsutövaren) som är ansvarig för att avhjälpa skadan. Även en fastighetsägare kan bli ansvarig. Fastighetsägarens ansvar för avhjälpande gäller i andra hand i förhållande till verksamhetsutövarens ansvar. Om det inte finns någon ansvarig verksamhetsutövare eller om verksamhetsutövaren inte kan utföra eller bekosta efterbehandlingen, kan den fastighetsägare som har förvärvat fastigheten efter den 31 december 1998 och som vid förvärvet kände till föroreningen eller då borde ha upptäckt den bli ansvarig. Fastighetsägarens ansvar kan dock aldrig bli större än verksamhetsutövarens ansvar. En fastighetsägare kan komma att anses vara en verksamhetsutövare om ägaren exempelvis fortsätter att bedriva verksamhet på det förorenade området och på så sätt bidrar till föroreningsskadan.

Tillsynsmyndigheten utreder vilka som är ansvariga för att vidta åtgärder när det gäller föroreningsskador, t.ex. vem som ska utreda en misstänkt föroreningsskada eller vem som ska avhjälpa en konstaterad föroreningsskada. Ansvaret fastställs i en s.k. ansvarsutredning. Omfattningen av ansvaret avgörs genom en skälighetsbedömning.

Sveriges geologiska undersökning (SGU) och Naturvårdsverket redovisade tidigare i år ett uppdrag om hållbar utvinning och återvinning av metaller och mineral från sekundära resurser. Det framgår av redovisningen att myndigheterna har börjat titta på frågan om ansvar för en ny verksamhetsutövare i de fall det skulle vara fråga om utnyttjande av sekundärära resurser inom ett tidigare förorenat område. Myndigheterna har inte lämnat några förslag på åtgärder.

Det finns en befintlig ordning för att bedöma och pröva hur ansvaret för att efterbehandla föroreningsskador ska fördelas. Det planeras för närvarande inte någon översyn av regelverket. Det finns också ett anslag (anslag 1:4 Sanering och återställning av förorenade områden inom utgiftsområde 20) som möjliggör att gamla miljösynder med störst risk för människor hälsa och miljön kan bli åtgärdade med statliga medel i de fall där det inte finns någon ansvarig som ska eller kan bekosta åtgärderna. Regeringen förstärkte anslaget i budgetpropositionen för 2023.

Stockholm den 24 maj 2023

Romina Pourmokhtari